Så kom vi precis hem från Magnolia - de sista pinchos, de sista ölen och glasen vin och en kram med Camilla...det är blandade känslor här med ett glas champagne i handen. Men vi börjar med att kika på den här sista veckan.
Det var ju julveckan och vi har båda varit lediga.
I måndags var vi på gym och sen till Tekniska Museét. Det går en utställning, GameOn 2.0, som sammanfattar hundratals dataspel från historien fram till idag - alltså Nintendo och Super Mario, flipper, Packman, DonkeyKong, Sims, TombRaider - och det absolut bästa var att man själv får spela! Man gjorde lätt av med en dryg timme där och sen tog vi en snabb titt på allt annat som finns där - kvinnors uppfinningar, innovationer (det finns en cykelhjälm som först är en halsduk och på en krock reagerar den som en airbag) och en utställningen om gruvarbete. Vi testade också ett spel där man måste med hjärnans kraft flytta en boll till motståndarens ända av spelbordet - man ska ha hjärnan så fokuserad som möjligt (Johanna vann 3 av 3).
Pontus ringde också famo och gratulerade på hennes 94. födelsedag.
Sen tog vi det lugnt, njöt av vin och glögg, choklad - och erkänner att vi öppnade våra julklappar (i Finland var klockan ju nästan julafton..).
Paket som hade åkt hit innehöll en bastuberedskapslåda och en Fingerpori-serietidning, en stor temugg och te som doftade jättegott, ett gåvokort till ett veckoslut på en stuga med mat, pimpelfiske, bastu och gott sällskap. Under "julgranen" hade det också hamnat ett par collegebyxor, musikspelare, en Bajen -T-skjorta och resebiljetter till Berlin.
På julafton var vädret regnigt och grått - och faktiskt känndes det inte som jul. Men vi tänkte ta dagen lugnt och njuta av friden och god mat. Efter frukosten tog vi tåg till Gamla Stan där det öppnades den sista luckan i den levande julkalendern på Stortorget. Vi fick lyssna på vacker sång, ett stycke av Astrid Lindgrens Barnen i Bullerbyn och sjunga med i några julsånger. Sen promenerade vi till Slottsbacken och tittade på vaktbyte där.
Sen kom vi hem och dukade upp ett fiskbord. Efter det var det dags för julbastun. Klockan tre deltog vi en svensk jultradition och satte oss framför tvn för att titta på Kalle Ankas jul. Det var en trevlig kombination av roliga stunder från Disney-sagor. Sen var det dags att börja förbereda julbordet på riktigt: leverlåda (äkta Saarioinen, med russin!), köttbullar, kokt potatis, svampstuvning, varmrökt gravad lax, kallrökt lax, rom med creme fraiché och hackad lök, salami och ost. Ingen skinka men det räckte till mer än nog - och gott var det! Efterrätten - chokladfondant med mangosorbet och varm fudgesås - njöt vi först några timmar efter ätandet. Julaftonen avrundades med att titta genom alla våra ungefär 1500 bilder av detta år. Vilka fina stunder, så mycket gäster, så mycket glädje.
På kvällen tog vi oss till en spelhall på Hornsgatan, där vi spelade flipper, och sen till Pub Dovas.
Annandagjul kom våra hyresvärdar för att granska lägenheten, vilken enligt dem var i gott skick. Efter deras besök fortsatte vi att städa lägenheten. Pontus tog skräp till återvinningspunkten, Johanna var till butiken för att köpa cola till popcorn - som vi njöt av med den första delen av The Lord of the Rings.
På fredagmorgon kom flyttfirman för att hämta våra saker. Efter det gick vi på morgongym och hade tänkt att ta oss till stan på eftermiddagen och träffa Marin och Harri, men Johanna kännde sig så dålig och febrig att det inte gick. Det känndes som om hon skulle bli ordentligt förkyld och för att undvika det var det bättre att stanna hemma. Så det blev de två följande delarna i trilogin i sagan om ringen samt pizza från Platini.
I dag har vi sen försökt och ta ut det sista av Stockholm och vår vistele här. Vi började med en visit till stan för att byta Johannas julklappscollegebyxor till en större storlek. Sen åkte vi spårvagn från Kungsträdgården till Skansen. Där tog vi farväl av de fina djurvännerna. Det var tur att vi inte såg några ekorrar för vi hade inte nötter med oss den här gången heller.
Vi tog ett par korvar ytterom Skansen och åt dem medan vi gick till Djurgårdsfärjan. Från Slussen åkte vi till Odenplan - målet var lunchen på Flippin's - och det var så perfekt som man bara kan tänka sig. Pona åt en kombination med en enkel-Burgler och Cricket, Johanna en enkel-Burgler.
Mätta och nöjda åkte vi hem för att ta eftermiddagskaffe och en skön tupplur. Också ett skype-samtal med Opi ägde rum. Efter tuppluren gick vi ner till Beyond Retro för att söka efter en nyårsfests-outfit för Johanna - och vi hittade en schysst tröja och en hårband.
Sen klättrade vi upp till berget - för att titta på det fina Stockholm och fälla någon tår framför den fina, minnesfyllda vyn.
Sen promererade vi längs de smala bekanta gränderna till Magnolia.
Camilla välkomnade oss med ett leende och bjöd på de första ölen.
Där satt vi några timmar, njöt av pinchos (några av de bästa nånsin: äggula, prosciutto, tryffelcreme), vin och öl, samt den öppna, glada stämningen som där alltid har funnits. Ja, och sen tackade vi Camilla, kramade henne och gick hem.
Här öppnade vi en flaska mousserande som herr Engström har gett oss, njuter av det, tänker på våra fina stunder här..
Så, här sitter vi i en tom lägenhet som varit vårt hem det senaste året men där vi trivts så otroligt bra från första början. I en främmande stad som blivit oss mycket kär, imorgon är vi ett minne blott av alla miljoner som vandrat dess gator, men hos oss lever den alltid kvar.
Vi visste knappt vad som väntade oss när vi rustade iväg oss hit och mycket blev inte som vi tänkt oss, något sämre, något mycket bättre. Främst känns det ändå som en lång semester eller dröm, var har vi hittat all denna tid? Hur kan vi bevara den och lusten att utforska vår omgivning? Vi hoppas kunna påminna varandra om att inte passivera sig bara för att man är i en bekant miljö.
Så glada är vi också för att vi fått visa många av våra kära en liten del av det som visat sig betyda så mycket för oss. Skinnarviksberget och parken, Skansen, Coop, Flippin´, Beyond, Magnolia, Zinkens Grill, Platini, Mälarstranden, Texas Longhorn vid Hornstull och hela det sköna Söder som vi blivit kära i. Varje besök har betytt mycket och det känns som man kommit närmare människor fast vi varit långt borta. Även vi som varit långt borta men nära varandra har fått bekräftat hur bra vi trivs med varandra, för vi har ändå ofta varit de enda personer vi kunnat förtrösta oss i och dela saker med.
Detta har varit ett otroligt fint år för oss, vi har lärt oss utnyttja och uppskatta saker omkring oss - vi har hållt ögon och öron öppna för saker som händer runt omkring oss men sist och slutligen är det ändå fast i attityden och viljan att göra roliga saker. Man har ingenting att förlora, kanske någon enstaka slant men vad betyder det?
En vis mommo sa den här veckan att sakna något inte är något negativt eller en börda, det är något man får bära med sig och minnas med värme på. Man kan alltid återvända fast det aldrig mera blir samma sak. Detta är ett slut, men inte slutet. Livet här har varit fint och livet kommer att fortsätta vara fint ifall man gör det så.
Hoppas ni har en tår i ögonvrån för här har vi gråtit nästan hela tiden när vi har skrivit den här sista uppdateringen av bloggen.
Hur fin och bra vår tid än varit här så är det faktist dags för oss att åka till vårt riktiga hem, så vi vill tacka det kära Söder från botten av våra hjärtan! Och så vill vi säga: Skit på dej, Svenne!!
